Nykär i kläder
Att prova kläder förr var hemskt. Ångestladdat. Deprimerande. Sårande. Jag mådde lika dåligt varje gång jag inte kunde välja de kläder jag tyckte om pga att de inte fanns i min storlek. När vi skulle på dop för min brorsdotter alva och jag skulle vara fadder stod jag i provrummet dagen innan och bölade 10minuter innan stängning medans både mamma och tobias kom med plagg efter plagg som inte passade.
Jag hittade tillslut en tantig tunika som det blev. Men jag kände mig så ful.
Nu är det helt annorlunda. Sakerna passar och jag kommer ibland på mig själv att tänka "detta var ju fint"
I måndags sa mamma när vi var i höllviken och provade kläder "vad roligt detta är.. Detta har vi aldrig gjort innan"
Jag har kämpat som fan för att må som jag mår idag. Och för att hitta mig själv.
Jag förtjänar att vara lycklig och må bra.. Oavsett hur jag kommit dit jag är idag. Efter att ha mått gandka dåligt i många många år kan väl bara folk vara glad för ens skull? Sluta vara en sån avundsjuk svensson!
puss!
Jag blir så glad för andras skull när jag ser dom kämpat o nått sitt mål, förstår inte folk som kan vara avundsjuka, jag hoppas en dag jag själv hittar styrkan o motivationen till och gå ner o nå mitt mål..